home is where your heart is

94 / photographs and brightly colored paper

2011-12-29T22:48:00.000+01:00

Hej mina hjärtan. Månaderna flyger förbi och hjärtan går sönder och lagas ihop igen, själar slits isär och sys ihop ännu en gång och livet stannar inte för någon. Mitt lov spenderas med att jag umgås med mina fina vänner, läser böcker i mängder, kollar på kärleksfilmer, fotograferar och skriver. Jag har hunnit fylla år och jag tror att saker har förändrats, för jag har lärt mig att se saker med nya ögon-

världen är inte så stor som jag tror och mitt i allt förvirrande stannar jag upp och granskar bitarna som bildar mitt liv.

Tankar om en grå december, rödmålade läppar och kängor som slår ner emot marken när snön kommer fallandes. Frusna hjärtan, isandetag, darrande fingrar. Hjälp mig att fånga min drömmar och om vi faller nu, kommer det göra ont? Människor ser världen i svartvitt och fåglar flyger förbi och vi går och vi slutar inte andas som om allting vore som vanligt. Tonårsångest och kalla händer med bruna naglar, tankar som blockerar och deras ögon som aldrig slutar dölja. Kanske gör det ont att höra orden som förändrar allting och kanske har han ändå vunnit min själ, ristat in sig i min hud och gjort så att ingenting fungerar när jag möter hans blick. Kan man ändra liv, precis som man formulerar om ord? Kan man älska, fastän man hatar? Kan man le, även om det gör ont och svider och hugger till inuti?

Jag tror att, mitt i allt, så kommer lyckan och fastnar mellan hjärtslagen. Intrasslande tankar som lägger sig - de kan man ta itu med en annan dag. Om det slås sönder så kan det fixas-

om ett halvår börjar ett nytt liv och jag kan inte neka till att jag längtar till en ny början, nya människor med nya förväntningar och hopp; sommaren 2012 ska en annan del av mina drömmar uppfyllas och jag ska se Coldplay live; och jag är säker på att sakerna som hamnar i ramen av mitt liv kommer kännan ända in ryggmärgen, samtidigt som jag har lovat mig själv att hålla fast i personerna och sakerna som gör mig lycklig i dagsläget.

Jag vill gärna lära känna er bättre - så om ni vill, det är absolut inget måste - kan ni fylla i det här:

- Hur hittade du min blogg; hur länge har du tagit en del av min historia; varför har du stannat kvar?
- Vad heter du; hur länge har ditt hjärtat bultat; vart är du bosatt?
- Berätta om dina drömmar.
- Vad älskar du att sysselsätta dig med?
- Vilken årstid ligger närmast ditt hjärta (varför)?
- Vad är kärlek (enligt dig)?

Puss, lovelies. Jag önskar er ett riktigt gott nytt år, ha det så fint och ta hand om era hjärtan.

93 / oktober och jag håller din hand för hårt

2011-10-15T22:59:00.001+02:00

Hjärtat, ta hand om dig-

för han säger att jag är ensamheten och att han är det tomma. För det är iskalla andetag en septembernatt och du bultar så snabbt, du vill liksom explodera. Han ger mig ett leende för allting vi aldrig någonsin har varit och jag ser sprickan i asfalten, jag ser hur fel vi är. En dimma ligger över dig lilla hjärtat och det känns som små nålar som gång på gång dras emot huden. Han och jag är ingenting, vi är noll, luft, partiklar som slås emot objekt och ingenting mer. Han nämner mitt namn och den här gången snubblar han inte över ord och han faller inte över kanten.

Hjärtat, ge aldrig upp -
Min längtan efter att känna hans revben under mina händer, att kunna andas i takt med hans andetag, att älska fastän jag hatar: längtan efter att ha hans beniga fingrar intrasslade i mina. De säger att det är fel på mig och honom och det de menar är ett faktum som vi inte vågar bemöta och ingenting spelar roll för oss längre. För han och jag är ingenting magiskt och våra händer som trycker sig emot varandra döljer alla lögner som någonsin har sagts emellan oss, jag vill ha honom så nära mig så att jag går sönder, blir till bitar. Han kollar ut i septembermörkret och jag tänker att han är det som pendlar emellan kärlek och hat, mellan färg och svartvitt, mellan det som existerar och inte finns.
“Du är så jävla rädd,” säger han och ingenting har någonsin slagit mig så hårt, gjort så att det svider.
Och han kan se igenom mig som om jag vore glaskar, osynlig: han kan alla mina hemligheter utantill och hösten håller tag i oss allt för längre.

Hjärtat, sluta aldrig finnas där för mig-
“Varje morgon i februari brukade du låna mina tröjor och klaga på det kyliga kakelgolvet i mitt hus, när du satte dig mittemot mig vid köksbordet med kaffet som var allt för beskt. Kommer du ihåg? När du sa att jag var den enda som visste om allt det du aldrig vetat, kanske var vi allt för blinda för att se att våran kärlek var hat", säger han.
En paus och jag lyssnar som om ingenting annat spelar roll och de enda som förstår är de tomma gatorna som har haft drömmande passagerare på sig och han fortsätter.
“Din skugga var liksom min trygghet. Men på något sätt och vis och jag vet inte hur, förstördes allting. Det var som om vi levde i en värld av skört glas, ingen fick komma för nära för då skulle vi gå sönder, du vet. Sluta finnas. Och någon kom nära och våran värld gick i kras och nu finns vi inte, men vi existerar.”

Hjärtat, de säger att efter regn kommer solsken, och det kanske är så-
Det är stenarna som känns och mina andetag krasslar och hela min värld förstörs och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad gör vi, klockan tre på natten i en stad som sover, där livet inte räcker till? Alla tårarna skvallrar om hur orden sliter isär mig och jag känner hans blickar emot nacken, hur de är kalla som hal is man faller lätt på. Ge mig en klocka, gör så att jag kan spola tillbaka tiden då allting var rätt fastän det var fel, för jag vill hellre leva i ett liv där allting är baserat på lögn och misstag än ett liv där naglarna skär in i huden.

Universum kanske inte är så stort som stjärnorna tillåter oss att tro.

Hej älsklingar, åh tack för 248 följare och för att ni kommenterar så fint och ger mig så vänliga ord. Det betyder hemskt mycket. Jag måste ursäkta mig för att det var så länge sen jag skrev något; att gå sista året i grundskolan tar upp så mycket tid. Det är höst nu och jag skriver alldeles för mycket och fotar och fotar och fotar. Min värld snurrar väldigt snabbt och jag dansar till fin musik med mina bästa vänner, kollar på kärleksfilmer och läser mina favoritböcker om och om igen. Jag är inte kär i den där pojken längre och saker och ting är så himla bra. Ni vet den där känslan när alla pusselbitar äntligen befinner sig på rätt plats? Just den känslan äger jag.

Hur mår ni mina hjärtegull?

92 / happiness can be found even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light

2011-08-02T21:37:00.003+02:00

London var obeskrivligt; att gå runt, hand i hand, med sin bästa vän och vika sig av skratt på grund av någonting som ingen annan förstod var underbart. Att hålla kameran i handen och ta kort på hus som scannade in sig i ens hjärta och leta efter drömmar bakom huskvarter; att känna hur lyckan spred sig ända till fingertopparna samtidigt som man lät sina ögon fixeras vid saker och ting som fick en att må bra. Det var sena timmar uppe i hotellrummet och mycket prat om sådant som verkligen känns och lämnar avtryck. Det finaste av allt var nog Harry Potter-premiären; efter att ha spenderat två iskalla nätter på en gata med tusentals andra personer som var där för samma anledningen som oss, efter att ha blivit intervjuad mer än femton gånger, efter att ha klagat på kylan som låg tätt intill huden så förstod jag vad jag fick ta en del av; när vi satt ner och pratade om böckerna och om lyckan, om det som har skapat våran barndom och fått oss att fortsätta orka så kunde jag inte göra någonting mer än att le och ta vara på varenda sekund som gick. Gemenskapen; vi stod med revbenen pressade emot kravallstaketet samma dag som vi skulle få se dem och sedan vända på huvudet och se på människorna som stod runt omkring en, människor som formulerade ord man inte förstod; men människor som förstod och visste om känslorna som snurrade runt i hjärnan och om hjärtat som hade pumpade utav nitroglycerin, om att allting liksom kändes perfekt och felfritt; vi stod där, med våra skratt som ekade, med våra hjärtan i halsgroparna. Vi kände ren lycka och det fanns ingenting mer vackert än det.

Och vi skrek och vi grät och vi log när de anlände på den röda mattan sträckte sig framför oss. Känslorna exploderade i himlen och det hela var så fantastiskt, så oerhört fantastiskt; man förlorade sig själv och sina tankar för en stund och det enda man riktigt fick grepp om var när en av de där skådespelarna stod framför en och log, för att senare säga någonting och efter det gå vidare. Även om jag fick 15 autografer och växlade ord med sex olika personer som har förändrat hela mitt liv så fanns det ingenting bättre än då J.K Rowling stod framför oss; hon grät och vi skakade och jag sade "Thank you for an amazing childhood, Jo" och hon kollade mig i ögonen och hennes röst darrade, samtidigt som hon sade "No, thank you, for everything."

91 / you are the stars in my sky and ground beneath my feet.

2011-06-02T16:20:00.000+02:00

Hör du det? Det är friheten som svischar förbi; kanske drar den med våra fjäderlätta kroppar, och som jag önskar att du förstod -
Kom, vi springer in i evighetens andetag, dit andra stjärnor sträcker sig i natthimlen, dit mörkret inte längre hotar oss. Vi kan resa i hemlighet, det lovar jag; jag minns fortfarande ljudet av ditt hesa skratt för några år sedan, det är som ett eko i mitt huvud.

Det finns andra ord att beskriva det på. När vårvinden slet i gardinerna, när vi fotade med dina analoga kamera, det är ett avtryck lämnat på min handled; när du kisade med ögonen, bad mig att le och hur jag kollade in i linsen, betraktade den svarta pricken som liksom slöt sig när du tog fotot: vi skapade minnen, du och jag, minnen som skulle skriva in sig i det oändliga.

***

Sommar. Värme, grönt gräs, lyckliga leenden, utomhuskonserter, brun hy, slitna jeansshorts och tunna tröjor. Snart kommer lovet och jag känner på mig att det kommer bli världens, världens bästa; de första veckorna kommer jag spendera med mina finaste vänner, vi ska ha picknickar, grillningar och sena kvällar vid sjön, tillsammans med musik som får en att darra och kameror som fångar vartenda ögonblick. Den fjärde juli åker jag och min bästa vän till London tillsammans, för att vandra gatorna tillhörande den vackraste staden i världen. Vi ska bo på ett billigt hotell mitt i stan, sitta uppe hela nätterna och prata om allt mellan himmel och jord. Den sjunde juli ska vi på galapremiären till Harry Potter, röda mattan; och jag kan inte förstå att jag kommer se människorna som är min barndom stå mitt framför mig (att detta kommer bli en verklighet gör så att jag nästintill exploderar av lycka). I mitten av juli spenderar jag tiden med henne i hennes sommarstuga i Skåne, där vi ska bada och känna hur lyckan når ända ut till fingertopparna.Tiden efter det har jag lovat mig själv att bara njuta; äta jordgubbar, ännu en gång umgås med mina hjärtan, ha långa cykelturer, ligga i gräset och försvinna till en annan värld, dansa tills benen gör ont och bara ta vara på alla sekunder som finns: jag kommer hålla ett hårt grepp om tiden, för jag vill inte missa någonting.

Vad ska ni hitta på i sommar, kära ni?

90 / BETWEEN TWO LUNGS/I PROMISE YOU RIGHT NOW, I'LL NEVER LET YOU DOWN

2011-04-15T17:59:00.002+02:00

Jag ber tusen gånger om ursäkt för att jag inte har skrivit på ett tag - under de här två månaderna som har gått har det hänt så himla, himla, himla mycket så att jag knappt har kunnat andats: jag trodde jag var blind, men jag har öppnat ögonen för en ny värld. Jag lovar att det inte ska ta en lika lång tid tills nästa uppdatering kommer. Innan jag börjar vill jag bara att ni ska kika in till den här fina tjejen. Hennes blogg är så himla himla fin och bra, hela hon är underbar.

Jag vill berätta om mig själv, så att ni får ta en del av mig, en större del än vad ni redan gör:
Jag är ett vilset hjärta. Ett vilset hjärta som har bultat i fjorton år.
Jag bor i en stad där drömmarna ligger en tätt intill huden, där skrik blir till små, knappt hörbara ord; till viskningar (och jag har alltid trott att i Linköping finns ingenting för mig). Mitt dumma korståg mot en lika korkad stad.

Det skulle vara enkelt att skriva upp de små, små sakerna som lämnar ett lyckorus i kroppen; fräknar, synliga nyckelben, höga kindben, Skins, brunhåriga killar som spelar gitarr, sena sommarkvällar, hösten, The O.C, böcker, buss- och tågresor, röda läppar, fåglar, lägenheter, road trips, sval luft på natten, stjärnor, stora städer, balkonger, resor, leenden, fyrverkerier, blek hy, universum, Harry Potter och Dr Martens; men det finns andra saker som måste beskrivas-
Jag klamrar mig fast vid det som gör allting så mycket lättare:
konserter (bultande hjärtan och skrik som fyller hela kroppen, att sjunga med i låtar som jag har lyssnat på hundra gånger om, att känna revbenen pressa sig mot kalla kravallstaket, att ha mina vackra vänner vid min sida och hålla deras händer),
musiken (vars text gör så att det trasiga blir snäppet helare - musiken som dunkar och dunkar och dunkar mot trumhinnorna. Musiken som har linjer och ord som passar in till mina känslor, som kan beskriva allt från obeskrivlig lycka till skrikande tystnad, från fjäderlätta saker och ting till ekande ensamhet),
böcker (att kliva in till en plats där det flyger fler fåglar; där man följer någon annan vars tankar blir ens egen, att lära sig nya saker om världen och universum; saker man inte trodde fanns, saker man annars inte skulle få ta en del av),
mina vänner (- som är min verklyghetsflykt. Att ha nätter som aldrig slutar framför en film som man har sett tusen gånger förut, att skriksjunga till dåliga poplåtar och dansa löjliga danser som gör att man viker sig av skratt. Att åka in till stan en sen söndagskväll för att ta en fika på det där cafét som man ofta besöker och prata om allt mellan himmel och jord. Jag vet inte vad jag vore utan mina vänner vars leenden får det gråa att bli till färg - de är en del av mig)
Oavsett hur mycket själen svider och oavsett hur ont det gör inuti, kommer det vilsna hjärtat att hittas. Någonstans, någon dag, inuti, utanpå: jag kommer finna det, även om det kommer ta flera år-

Eftersom ni har blivit så många och börjar närma er 200 stycken så vill jag gärna veta vilka ni är. Jag vill veta vad ni heter, vart ni bor, vad ni älskar att göra, era finaste minnen. Om ni är trasiga eller lyckligare än någonsin. Berätta om er själva, lär mig känna er.

89 / vi går och brinner upp i natten

2011-02-19T20:00:00.002+01:00

***

Hjärtat slår hårdare än någonsin. Sval luft som slår emot ansiktet, leta efter stjärnor, lägga sig under gatlyktor och känna hur det kalla viskar sin närvaro. Jag samlar ihop orden, skyddar dem, vaggar dem i takt med mina andetag. Just nu är alla pusselbitar på sin plats mitt huvud: linjen mellan tryggheten och paniken som jag har försökt dra tusen gånger om, för att lära mig urskilja det som är trasigt och det som är helt är markerat i min näthinna (jag drömmer lite mer än vanligt):
I. Allt som gör ont är suddigt. Som ett urblekt minne, som ett gammalt ärr på din ryggrad.
II. [ingenting]: jag vill springa rakt in i dina andetag
III. Skriver mest texter om ingenting och allting. De där hemlighetsfulla texterna som bara han vet om.
IIII. Sharing different heartbeats in one night.

Jag hoppas att allt står rätt i era huvuden. Att det inte är dimmigt, att ni inte har förlorat er själva någonstans. Ni har blivit så många och det gör mig fruktansvärt glad, att ni hittar hit och vill stanna. Jag vill bara be er om en sak: lägg snälla inte upp mina bilder på weheartit. Folk använder bilderna utan att ange källa, vilket i sin tur gör så att de bilderna sprids vidare. Och var så himla vänliga och fråga mig innan ni vill låna en bild på eran blogg eller hemsida. Tack, mycket hjärta från mig till er.

88 / winterheart: wasting words on lower cases and capitals (the quiet things no one ever knows)

2011-01-08T22:07:00.012+01:00

En dröm jag skrev ner: Det blåser en vind från fönstret som vi målade vitt i somras, solljuset med hjälp av persiennerna målar märken på din nakna rygg. Vi skulle lika gärna kunna dö, viskar du. Det är morgon och våra hjärtan exploderar tillsammans, det gör ont i bröstkorgen när vi tar våra andetag och du sluter dina tunna ögonlock, låter dina fransar lägga sig ner mjukt och bilda en skugga på din kind: försvinner du ifrån världen nu? Jag studerar dig försiktigt bakom mina svarta pupiller, känner din bleka hud under mina fingrar och låter dem sakta snubbla över dina revben. Det pågår och fortsätter och jag undrar om du kommer ihåg våren, med de höga trädtopparna som vi aldrig kunde nå, ljudet av porlande bäckar när gräset kittlade vår hud, våra leenden som aldrig suddades ut. Har det lämnat avtryck i ditt minne? Kommer du ihåg den fjäderlätta känslan, när allting föll ihop, blev till ett? Nu är det vinter och våra andetag lämnar spår i luften, mörkret ligger intill oss och allt vi rör vid blir fruset. Berättelserna skvallrar för mig att saknaden är hålet som inte kan fyllas inom oss, de berättar att det vi vill ha är det vi inte kan få.

+++++++

Hej mina hjärtan. Nu är det 176 stycken av er, ni gör mig så himla glada. Under de senaste veckorna har jag spenderat de hundratals timmarna med mina fina vänner, jag har vandrat runt på stan med röda kinder och frusna fötter, åkt bussresor till okända ställen, åkt till Norrköping, fotograferat och skrivit ner mina drömmar, dansat tills benen gjort ont, fått världsfina presenter, kollat på alla Harry Potter-filmerna om och om och om igen, värmt mig med stickade tröjor och oboy, klippt mitt hår, läst böcker om Döden och vuxenliv. För det mesta har jag trott att tiden stått stilla, för allting har varit sådär obeskrivligt perfekt så att hjärtat nästan exploderar på grund av alla känslor.

Här har ni en spellista till era tankar ifrån mig. Jag hoppas ni mår bra, gott nytt år fina.

87 / som en skugga ur mina drömmar

2010-12-04T17:51:00.004+01:00

Jag drömmer om storstäder. I en stad i ett annat land ska jag bosätta mig och lämna Sverige och alla dess avtryck bakom mig. Jag ska vara en författare - jag ska skriva noveller om kärlek, tankar och vassa kanter medan allt är helt omvänt i min värld, när jag mår bra och allting är fjäderlätt ska jag skriva om lycka som sprider sig ända ut till fingertopparna, om hjärtat som nästan exploderar för att det bultar så hårt innanför bröstkorgen. Jag vill bo i en lägenhet med stora vita fönster, tillsammans med en balkong där jag ska spendera varenda natt, på någon sliten stol med benen uppdragna emot kroppen. Jag vill ha en pojke med brunt ruffsigt hår, med kaffebruna ögon som sitter vid köksbordet varje morgon och ler sitt sneda leende när han ser mig komma gåendes. Jag vill att han ska hjälpa mig att fly undan från världen när det tär inom mig, när det är något som bara river och river och river i bröstkorgen, jag vill att han ska berätta sina hemligheter, som om det bara vore vi som fanns i hela universum. Jag ska spendera mina pengar på att känna kravallstaket mot revbenen, på att skrika ut min lycka ut i ord, på att känna hur allt faller på plats i ett folkhav och på låtar som jag kan utantill. Jag drömmer inte om stora saker: jag drömmer om att leva.

Att man existerar, fast man inte lever.

Drömmer ni (vad drömmer ni om?)

eller drömmer ni inte?

Dela med er.

86 / Men ingenting i denna världen var väl lätt att förstå.

2010-10-31T21:40:00.013+01:00

(Jag vill passa på och tacka er för att ni ger mig ord som värmer en lång tid och leenden som aldrig suddas ut. Verkligen, ett stort tack till er, för när ni ger mig hjärtan kan det lysa upp hela min dag, ni är så fina, varenda en av er. Nu får ni nyskriven text om kärlek och kärlek och kärlek och om honom och mig tillsammans med ett par bilder, en del är gamla och en del är nya men alla innehåller känslor och hemligheter och tankar och saker som ord inte kan beskriva.)

Med en klump i halsen och ögon som tåras och svider och är blodsprängda: när sanningen når fram till mig och förstör och krossar allt som finns i det lilla hjärtat som bultar för en person som aldrig ser mig. Och darrande läppar när han möter min blick och händer som nästan skakar och tänder som biter tag i underläppen. Tankar om det svåraste som finns i hela vida världen och lika bruna ögon som möts i skolkorridorerna, små leenden som egentligen betyder (ingenting) och ord som inte påverkar (allting).

I - jag existerar
II - han existerar

III - vi existerar inte

För han kan inte se mig som jag ser honom och hans andetag är lätta och mina är tunga och jag har honom inte. Jag vill inte tillåta mitt hjärta att rusa upp så fort min mobil vibrerar och hans namn står på displayen, små sms utan hjärtan och utan något jävla språk egentligen och ibland undrar jag vad jag håller på med.

IV - jag existerar fortfarande

V - han existerar fortfarande

VI - vi existerar fortfarande inte

Och allting gör mig så förvirrad, för jag förstår ingenting ingenting ingenting och ingen förstår mig mig mig och vad gör han med mig (egentligen)? Det finns nog ingen som kan beskriva det lika bra som Kent och Jockes ord så jag nöjer mig med att citera dem: fem steg bakåt, två steg fram, på lite håll liknar det dans och i drömmen håller du i min hand. Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt.

85 / Mein Herzschlag lässt den Boden vibrieren, Ich habe nichts mehr zu verlieren

2010-09-26T00:08:00.006+02:00

det är höst
och vi springer
bort till evigheten
min hand i din
hjärtslagen bultar i takt
och det känns som om
tiden inte räcker till
vad är vi?

i dina ögon
dansar sorgen och
du säger att
jorden slutar snurra
nu

och färgerna omringer dig
mig
oss
och du andas tungt
ger mig ett tecken
vi försvinner härifrån

kylan som griper tag
i oss
och du biter dig i läppen
liksom tvekande
och jag säger
att kärleken inte har någon färg
© me

Mina bilder får stå för mina känslor.

You came down, hard that summer
I started to dance, remember
Everything, not a thought of you
And I lied alot too
Maybe to forget you

My heart, still beats, for you
My heart, still beats, for you
My heart, still beats, for you
My heart, still beats, for you

en spellista

84 / everything leaves a mark

2010-08-24T12:33:00.002+02:00

Det finaste jag nog har varit om var väl på Tokio Hotels konsert, då jag såg killarna som jag har lyssnat på i fem år, som har hållt mig uppe, lärt mig att leva. Fått mig att ta en del av en värld jag inte trodde fanns. Jag trodde att varenda del av mig skulle spricka av lycka, jag kände liksom hur alla pusselbitar sattes ihop när Bill sa "I wish we could stay on this stage, with you, forever" eller när han kollade ut mot publiken, log och skrek att han älskade oss. Då kände jag hur mitt hjärta dunkade tusen gånger snabbare och hur hela min värld liksom stannade för ett par sekunder. Det var väl då det gick upp för mig hur mycket de egentligen betyder, genom att bara existera. Det andra är väl när jag såg Kent för allra första gången i mars, när jag stod längst fram och hur allas ögon glänste. Det finns inga ord. När Jockes fina ord strömmade ut i högtalarna och blandades med publikens eko, hur hela bandet log. Det bästa ögonblicket då var då Jocke pekade på mig under Mannen i den vita hatten och sjöng "Du och jag ska aldrig dö" och hur jag log sådär stort och kände hur underbart livet var, där jag stod omringad med människor och tusentals röda svalor.

Om ni vill kan ni skriva det finaste ni har varit med om, någonsin.

(as the cigarette burned down to her lips, as the cigerrete burned down burned down.)

83 / SNÄLLA DU FÖRLÅT MIG/JAG GLÖMDE VEM JAG VAR

2010-08-09T21:34:00.001+02:00

I onsdags så åkte Frida med de höga klackarna och den svarta likadana hatten fyra timmar från hennes stad Uppsala till min stad Linköping. Vi skrattade, vi mådde bra och vi levde. Vill ha henne här så vi kan prata om allt mellan himmel och jord igen och jag tycker om henne så så så mycket. Så fort hon hade åkt började sakna henne och det tär lite att hon bor så långt bort, sisådär mer än hundra kilometer ifrån mig. Just nu sitter jag och kollar ut ur mitt fönster med spetsgardiner och lyssnar på mina livräddare (hans röst och deras intstrument blandat med regnets slag mot fönstret), med ruffsigt hår iklädd i en randig tröja och inser att jag inte alls mår bra. Försöker intala mig att allting kommer bli bra till slut och följer efter citatet "everything will be okay in the end, if it's not okay, it's not the end". Det känns så konstigt när hela ens värld håller andan och man själv gör likaså. Det känns så konstigt att stå emellan allt och ingenting och inte veta vad man ska göra. Och det känns så konstigt att inte kunna göra allt som man vill och inte känna allt man striktar efter. Världen gör mig förvirrad (glöm inte bort att andas.) Jag vill skriva och känna hur fingrarna bränner och låta tankarna flyta iväg. Vill känna den där känslan då texten är klar och man bara ler sådär otroligt mycket för att man har lyckats.

i've landed here somewhere, i can't tell anymore who i am. i lost the memory, the pictures don't make any sense. take me back, take me home, i don't make it out here alone. come and help me fly, lend me your wings. i exchange them for the world, for everything i have, i'll exchange them tonight, for everything i have.

smile though your heart is aching; smile even though it's breaking. when there are clouds in the sky, you'll get by.

82 / Lass uns laufen wenn die Dunkelheit kommt

2010-08-02T21:17:00.002+02:00

Sex dagar har sprungit förbi precis som jag har tappat andan flertal gånger för att få tillbaka den. Jag har skaffat ballerinaskor och gått runt och runt och runt en lyckstolpe med Lass uns laufen i hörlurarna, sparkat i gula löv som har lagt sig på asfalten och suttit vid ett fönster med spetsgardiner för att granska Berlin. Jag har bott i en lägenhet på elfte våningen, med en gigantisk balkong som jag kunde se hela staden ifrån med tankarna borta tillsammans med M. Jag har gått runt med en "I love Berlin"-väska med min nyinköpta randiga klänning, kollat på alla slitna hus med flera hundra balkonger (jag älskar balkonger), plockat blommor, skrattat, gråtit och någonstans där i mellan känt hur jag ville scanna in hela Tyskland i mitt hjärta. Jag har tänkt på kärleken och insett att han inte kommer finnas där för mig men ändå har jag lett och tänkt på andra saker för Berlin inspirerar mig, ger mig hopp och får mig upp på fötter. Jag har suttit på utecáfe, fått en Starbucks-kopp helt gratis och jag har köpt en ny bok där jag ska skriva om alla mina resor i.

050110 - I want a boy who I can kiss whenever I want, wherever we are. I want to sit on his lap and look in his eyes with my little hand in his. I want him to say that I'm beautiful even though I wake up with my hair all messed up in the mornings, I think about him to kiss me and say that I'm the cutest girl he knows (even though I think I'm not). I want him to say that he loves me when we've had a fight and that I'm the only one he wants and the only one he needs. I dream about stroking his hair and kiss him goodbye. I want a boy who stands there at the end and shows me the world as I want it to be.

(ps. tack F)

Världen känns underbar.

81 / they're telling me it's beautiful.

2010-07-19T19:08:00.010+02:00

080710
Lars Winnerbäck på hemmaplan. A grät och grät och grät och log och log och log och sa "Det här är den bästa dagen i liv" och jag höll om henne.

120710
I flera timmar pratade jag med F. Vi diskuterade om att träffas i Norrköping och jag log. Ständigt log jag. Jag log mest när hon sa att hon hade brunsvart hår för det har jag med.

140710

Jag satt på tåget till Norrköping för att träffa K. World behind my wall akustik spelades i hörlurarna och jag granskade landskapen som skingrade förbi. Sammanfattade liv i varje del jag kunde nå och kände hur lyckan spreds sig längs ryggraden. "The sun will shine like never before", när hans röst sjöng den textraden kände jag hur jag nästan började darra. Tänkte på M. Nu har jag något att leva för. Take me there.

150710
M berättade att jag var finast och någonstans där tappade jag andan. Hon sa att hon ville dela det med mig. Soulmates never die.

I låg ett meddelande från F. Rubriken var "Jasmin rimmar på världens finaste människa". Jag log. Fina F.

160710
På något sätt fick jag problemen över mig och jag kände hur allting var för svårt.
Hur allting liksom tog stopp.
Hur jag förstördes.

170710
Hans röst som för några minuter sjöng för mig - för min värld.
Reset your eyes, erase your mind. I'll never let you down.

Jag studerade röda hjärta som sken uppe på min vägg, på min ljusslinga som glänste i samma färg och på himlen som blev ljusblå. Lyssnade på dem hela natten. Fick tid att tänka. Fick tid att trassla upp alla trådar. Innan jag somnade log jag. liv.

(På måndag far jag till Berlin och stannar tills söndag, kommer leva varje sekund)

80 / can we pretend that the airplanes in the night sky are like shooting stars? I could really use a wish right now.

2010-07-07T13:18:00.002+02:00

För en vecka sedan gick jag till hennes grav, jag satte mig ner och kollade på hennes sten. Tänkte på alla minnen, på livet, på alla hjärtan som slutar stanna och alla hjärtan som börjar slå. Jag minns den sekunden då jag kollade upp för att kolla runt omkring mig och mötte en blick. En gammal tant, som vinkade och log.
Hon sa: "Man måste ta vara på sitt liv, för man vet inte när det tar stopp." Sedan gick hon iväg och jag tänkte.

Det var väl då något väcktes inom mig, att jag inte alls tar vara på mitt liv. Att jag låter sekunderna ticka förbi, timmarna rusa iväg och dagarna att passera utan att jag inte gör någonting alls. Alla säger att vänner kommer och går, att problemen finns men kommer att försvinna, att hela ens jord kan sluta snurra men inte kommer gå under. Och jag gråter och gråter och gråter, blundar och tror att allting kommer ha ett avslut, men vet att det inte funkar. Men det där avslutet jag söker efter finns. Alla avslut finns. Det tar bara tid.

Alla sa att jag hade hennes leende. Hennes skratt. Det gjorde mig glad, för hon var en sådan underbar människa. Hon gjorde allt och lite till. Hon var någon som jag såg upp till, någon jag ville efterlikna. Jag var liten och hon var äldre, men vi passade ihop, hon och jag. För sex år sedan försvann hon, men jag kommer ihåg henne lika väl idag.

(jag är väl medveten om att jag har lagt upp den här bilden på mig på bloggen förut, men den påminner så mycket om henne.)

79 / (i'm ready to fall, i'm ready to crawl on my knees to know it all) take me there

2010-07-02T00:43:00.002+02:00

det
gör
ont

men jag överlever (tror jag)

78 / Weit Weg von hier, durch Raum und Zeit, zoom dich zu mir (ich zoom mich zu dir)

2010-06-27T15:29:00.008+02:00

BEFORE THE OCEAN BREAKS APART UNDERNEATH ME
För visst känns det
när man ser sin värld
rasa
framför sina ögon
när benen viker sig under en
och hamnar på asfalten

För visst känns det
när hjärtat exploderar
går i kras
och när lungorna säger
stopp

För visst känns det
när hoppet är borta
och när man bara inte kan

Och visst känns känns det
när det svider att andas
och när det inte går att tänka
att leva
© me

SOMETHING WARM

SOMETHING COLD

77 / "I want all of you, for ever, you and me, every day"

2010-06-22T23:12:00.006+02:00

Jag skriver, suddar bort, skriver, suddar bort. Kanske tänker att allt blir bra och ändå sparar det även om jag innerst inne vet att det blir ett misslyckande? Jag kan inte skriva ner mina känslor, jag kan inte skriva vad som försigår i mina tankar för jag vet inte hur man gör. Det enda jag vet är hur det känns när hjärtat nästan sprängs av alla känslor som inte får plats och jag vet hur det känns när man bara vill försvinna från jordens yta för att bena viker sig och för att man aldrig klarar någonting alls. Och jag vet hur lycka på allra högsta grad känns, och den lyckan brukar jag få uppleva på konserter. Det finns inget bättre att känna revbenen mot kravallstaket och sjunga med i fina låtar som man har lyssnat på tusen gånger, låtar man kan utantill, låtar som får en att vilja slita ut sitt hjärta.

Men ibland går det bara inte att få ner alla dessa känslor i ord.
Därför känner jag mig tryggast med att använda låttexter som passar in på mina känslor, för musik är som plåster för själen, tröst för huvudet, kärlek till hjärtat.

(Fina Håkan, vi ses om fem månader)

76 / and I've been calling for years and years and years and years

2010-06-18T12:47:00.006+02:00

who I am, who I'm not and who I wanna be

75 / "WHATEVER YOU WANT TO DO, DO IT NOW. FOR LIFE IS TIME AND TIME IS ALL THERE IS"

2010-06-14T16:28:00.007+02:00

Sitter och förgyller min måndag med det här. Har även lyssnat på två av Kents nya låtar och dog litegrann för jag läste att deras nya skiva släpps den 30e juni. Fattar ni? Så himla underbart bra så jag vill dra ut de låtarna och scanna in dem i mitt hjärta.

74 / There are still so many things I wouldn't do

2010-06-12T00:37:00.006+02:00

freedom

confinement

Gråter till Celsius och orkar verkligen inte mer.

73 / what dreams are made of

2010-06-06T21:48:00.006+02:00

72 / Our beginning had already begun

2010-06-05T14:23:00.002+02:00

Allting som vi kände förut har försvunnit, är som bortblåst. Människor säger att man ska försöka för att komma en bit på vägen, men om orken tar slut, om ögonen sluter sig automatiskt, vad ska man göra då? Våran fristad är borta, våran kärlek är slut. All kärlek förutom våran kärlek till varandra. Så det kanske är därför vi inte bryr oss om tårarna som strömmar ner från våra kinder, för tröst, vem behöver det nu? Vem behöver ett par iskalla läppar pressas mot pannan? Vem behöver små, små viskande ord om att allting kommer lösa sig? - ur min novell.

confused.

71 / Please don't drift away from me

2010-05-29T18:30:00.013+02:00

Är det några vänliga själar som vill tipsa mig om bra och fin musik?

(you broke my heart
again
and
again
and
again)

70 / kom nu jag är kroniskt låg

2010-05-24T21:41:00.001+02:00

Svar till anonym: min bloglovin'> klick

ibland tänker jag alldeles för mycket.

69 / he ate my heart

2010-05-19T18:43:00.007+02:00

(you amaze me)

secret words like i love you

68 / If you had such a dream, would you get up and do the things you believe in?

2010-05-14T19:07:00.009+02:00

mission impossible

(ibland önskar jag att jag var blond, ljusögd, skör och tunn och bara helt enkelt passade in med er.)

67 / +

2010-05-12T17:22:00.006+02:00

Vad är livets mening enligt er?

(tell me your thoughts)

Leb die Sekunde. Live every second. Lev varje sekund.

66 / the weak ones lose the fight

2010-05-11T20:51:00.005+02:00

Du andas in varenda tomrum jag äger, och min ständiga rädsla om att aldrig uppnå det du kallar för perfektion växer sig större för varenda minut som tickar och slår. Med varje andetag jag tar, varje steg jag går och varje slag mitt hjärta slår känner jag hur tiden bara rinner ut.

65 / ibland är en lögn det finaste man har

2010-05-10T21:11:00.003+02:00

släpp

mig

aldrig

64 / kom och slå sönder min värld

2010-05-08T22:25:00.001+02:00

trasig

själen

jag begär ingenting

63 / snälla sluta lyssna, glömt allt jag sa, jag mår bra. du måste lämna mig ifred.

2010-05-06T21:51:00.005+02:00

Det är konstigt hur mycket vi vill, men inte kan få, hur mycket vi sträcker oss efter som vi inte kan nå. Helst av allt vill jag leva mitt liv som en stereo lever sitt (detta faktum att jag jämför mitt liv med en stereo bevisar att jag inte är riktigt sådär normal, normal som alla pratar om). Och jag är precis en sådan som vill kunna spola fram, spola tillbaka och pausa.

heartless whisper

godnatt.

62 / you turn every head but you don't see me

2010-05-05T21:00:00.003+02:00

i'll put a spell on you

61 / i'll break away

2010-05-02T20:25:00.004+02:00

you open up your eyes but nothing has changed. nä. kanske inte.

60 / I can't hide the broken parts

2010-05-01T20:40:00.004+02:00

- borta

59 / tellement loin de ce monde

2010-04-27T21:36:00.003+02:00

Je t'aime

58 / Mitt leende som sköld mot tårarna som föll

2010-04-26T20:06:00.002+02:00

57 / we're flying above the clouds

2010-04-25T22:33:00.003+02:00

56 / så länge fötterna bär, så länge lungorna kan.

2010-04-25T14:43:00.001+02:00

55 / I scratch your sweet name, right to my skin. You left me bleeding, but I couldn't give in.

2010-04-24T16:51:00.002+02:00

Gick ut och gick. Tog kameran med mig och fotade det jag tyckte var lite allt för vackert och sådär. Kändes skönt. Trallade runt med min rosa, snart förstörda iPod och lyssnade på Kent, Håkan Hellström och Tokio Hotel. Det var fint, väldigt fint. Nu ska jag äta för att sedan bege mig in till stan och träffa Emma, Lina, Jocke och Thao. Herbrightskies ikväll.

54 / världen håller andan

2010-04-21T20:51:00.003+02:00

update: känner mig sämre än sämst. vill lägga mig ner och dö och vakna när sommarlovet precis har börjat.

53 / heartbeat

2010-04-20T19:39:00.004+02:00

Did you  ever do something stupid when you were in love?
When I'm in  love, I always do stupid things. 
My heart decides what I do and I  can't think logical anymore. 
You can't control yourself anymore  either. 
But with me it's been a long while unfortunatly that I've  been in love, 
so I can't really talk about it.
- Bill  Kaulitz

52 / you can make the darkness shine

2010-04-19T16:08:00.001+02:00

51 / we can build a new tomorrow

2010-04-18T15:44:00.005+02:00

Josefins bild, redigerad av mig.

50 / don't let go, don't you go

2010-04-17T20:26:00.001+02:00

49 / sometimes

2010-04-16T20:13:00.003+02:00

Sometimes the last thing you want comes in first
Sometimes the first thing you want never comes
But I know that waiting is all you can do
Sometimes

48 / look trough jades eyes

2010-04-15T16:59:00.005+02:00

The eyes of the city are counting the tears falling down

47 / fuck this

2010-04-13T20:25:00.016+02:00

Konditionstest idag i skolan. Efteråt låg jag och skakade som fan (detta var i gympasalen) i vilket fall så var i alla fall några tjejer i omklädningsrummet kvar plus jag, efter gympan. De satt allihopa och skrek ut att de fick dåliga resultat men att de var glada att de inte fick sämre, för det skulle vara dåligt, och alla som inte fick så var skitdåliga och tjocka, ja ni vet. Självklart tog jag åt mig då jag var den enda av alla dem som inte hade fått MVG och det kändes ännu värre efteråt då jag hade skakat och gråtit i flera minuter. Det fula är att läraren, under gympalektionen, skrek ut allas namn följt efter resultaten man fick och jag kände mig så jävla dålig. Med tanke på att mitt självförtroende är som sämst just nu så händer det här. Roligt, jätteroligt. Och nej jag vill inte ha kommentarer om att jag är smal som en pinne för vet ni vad, det är jag inte, jag är inte smal som en pinne men jag är inte överviktig för den delen heller. Fast jag är inte ett dugg jävla nöjd med hur jag ser ut, speciellt inte när folk kallar mig för tjock, ful, äcklig whatever. Folk får intrycket av att jag inte bryr mig, men klart som fan jag gör? Det är inte ens lätt att inte bry sig även om man försöker, för det gör jag.

Sedan känns allt så jävla dåligt för jag känner mig som en oäkta vän, jag vet inte vad jag gör, men jag hatar att få höra av folk att jag aldrig räcker till, att jag inte är som en vän ska vara. Och jag försöker kunna göra allt bättre men allt blir så himla, himla fel. Jag försöker finnas där för dem och stötta dem, men jag verkar helt enkelt vara en egoistisk person enligt många "och det går inte att ändra". Nej, okej. Alltid något som får mig att tveka, ligger och stör. Under TH när de sjöng In your Shadow och Bill bad att man skulle tänka på någon speciell person visste jag inte vem jag skulle tänka på, medan publiken runt om mig brast ut i gråt, höll varandra om händerna, kramade varandra. Och det var den enda låten jag inte sjöng med i. Vet inte, men allt känns så jävla värdelöst och det känns som om ingenting i mitt liv fungerar just nu, jag känner mig så himla ensam även om jag alltid är runt om människor.

Förresten om ni vill träffa mig så får ni mer än gärna höra av er, jag har inte ens aning om vilka som vill träffa mig längre, för en enda person har hört av sig till mig på senaste tiden. Känner mig helt blahö och förlåt för detta gnällinlägg, raderar förmodligen snart och så. Känner mig sämre än sämst.

46 / forever now

2010-04-12T20:27:00.005+02:00

Reset your eyes, erase your mind.

45 / nothing can stop us, not now, I love you

2010-04-11T14:43:00.004+02:00

Vi säger att världen är stor, men hur stor är den för två människor som oss? Tankarna bränns, du säger att det är lika lätt att försvinna som det är att radera och ångra. Jag kan ändå inte sluta oroa mig för hur ont det kan göra att falla en gång till, för jag vill inte veta, inte få se klartecken av att du, de, ni - att ingen tror på mig.

44 / du orkar ta dig genom det här

2010-04-10T18:40:00.007+02:00

my love for you always forever.
vet inte vad jag ska göra mig till ibland.

Bloglovin'

Youtube

43 / beyond the clouds

2010-04-10T15:26:00.002+02:00

42 / paint me the love

2010-04-09T23:07:00.006+02:00

Även om tankarna styrs åt ett håll, brukar vi alltid säga att hjärtat styrs åt ett annat. Så ofta man tvingas välja mellan att följa hjärnan eller hjärtat, för vilket är rätt och vilket är fel? Folk säger att nyckeln till livet är kärlek, någon man kan dela sitt liv med, någon man alltid har bredvid sig i vått och torrt. Men om det tar slut då?
Om varenda pusselbit som binder en ihop glider bort?

41 / when you and I are alone, I never felt so at home

2010-04-09T12:37:00.002+02:00

Blir inte nöjd med mina bilder längre, aldrig aldrig aldrig. Uäh.

Time together isn't ever quite enough
When you and I are alone, I’ve never felt so at home
What will it take to make or break this hint of love?
We need time, only time
When we're apart, whatever are you thinking of?
If this is what I call home, why does it feel so alone?
So tell me darling, do you wish we'd fall in love?
All the time, all the time

40 / Tyson

2010-04-07T16:54:00.003+02:00

Jag älskar dig.

39 / jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart?

2010-04-05T18:49:00.002+02:00

Det mest roliga är väl att jag får ett sms av en som jag tror är min vän, om att hon inte vill umgås med mig längre. För att jag är som jag är. För att jag inte är normal. Fan, jag orkar inte mer. Jag orkar inte bli lämnad på grund av detta, igen.

"Tack, jag har precis vunnit första pris för att bli av med Jasmin"

38 / to the end of time

2010-04-05T00:05:00.003+02:00

Hej. Måste bara säga att det var en hel månad sen och jag saknar allt mer än någonsin. Fansen. Sångerna. Dem. Känns helt sjukt. Och nu sitter jag här, lyckligast i världen.

37 / phantomriders always die on their own

2010-04-04T14:15:00.002+02:00

Räcker aldrig någonstin till, räcker aldrig någonsin till, räcker aldrig någonsin till.

~~Tack så hemskt mycket att ni hör av er. Och ännu mera tack för att svarar.~~

36 / I screamin' on the top of the world but I don't think I can be heard of you, you, you.

2010-04-03T18:47:00.003+02:00

35 / visst känns det som att kärleken väntar?

2010-04-02T21:16:00.003+02:00

34 / verkligen

2010-03-30T17:14:00.002+02:00

(Bilden över är tagen genom fönstret, därför reflekteras någonting i glaset på den högra sidan)

Hej. En helt vanlig tisdag för min del. Samma gamla rutin, vakna, till skolan, hem, plugga, datorn, TV, sova. I vilket fall gick jag mest runt och tänkte i skolan, på mitt liv. En tanke som alltid har dykt upp är hur livet skulle vara utan tankar. Man kan inte göra av sig med sina tankar, hur mycket man än vill. För varenda sekund, minut och timma finns ju en tanke där. Man tänker alltid på något, man kan inte gå någonstans eller göra någonting utan att tänka.

I vilket fall, jag kom hem för någon timma sedan. Har suttit här ett tag nu, ska bara skriva klart ficen och sedan ska jag plugga. Snart är det lov, har bara skola imorgon och på torsdag, eftersom det är långfredag sedan och efter det påsklov. Vet inte vad jag ska hitta på, ska träffa Sanja en dag och sedan tror jag att jag ska träffa Lina och Emma någon dag? Vi har inte pratat så mycket om det, men jag hoppas det. Det var länge sedan jag träffade dem, två-tre veckor sedan? Det var på Kent, i vilket vall. För länge sen.

Jag släpper taget nu

för det här är verkligen fel plats
verkligen fel plats

33 / Now I'm here, no more fears

2010-03-28T18:33:00.003+02:00

En månad sen. Saknar dig.

Hej, idag var jag i biblioteket och lånade böcker. Satt på en sådan där, stor orange fotölj och kollade ut genom det gigantiska fönstret. Det enda jag tänkte var "tråkigt väder", väldigt väldigt tråkigt. Kallt, sådär äckligt kallt så man inte vet vart man ska ta vägen. Men ändå var det otroligt skönt att komma ut och andas ren luft, inte någon kvävd som är ansträngande att ens andas. Idag har jag planerat att jag ska begrava mig i min säng med Kent i hörlurarna, läsa böckerna jag lånade och dricka jordgubbsté med extra socker i.

Jag har en liten fråga, eftersom en del har sagt att jag ska berätta mer om min dag etc etc, ladda upp fler bilder på hur jag ser ut och så... är det något ni vill att jag ska börja med att göra mer?

Tacksam för svar. :)

32 / Komm und hilf mir fliegen, leih mir deine Flügel. Ich tausch sie gegen die Welt, gegen alles, was mich hält. Ich tausch sie heute Nacht.

2010-03-27T12:56:00.002+01:00

Berätta alla lögner

Gör så att jag tror på dem

Annars får jag ingen mer luft

Och denna tystnad gör mig döv

Bara gråa murar och inget ljus

Allt här är utan mig

Kom och hjälp mig flyga

Låna mig dina vingar

Jag byter dem mot världen

Mot allt som håller kvar mig

Jag byter dem inatt

Mot allting som jag har

komm und hilf mir fliegen

31 / Out of control I'm crashing into the dark

2010-03-24T20:03:00.005+01:00

Jag orkar bara inte ibland.

30 / Lass uns laufen wenn die Dunkelheit kommt

2010-03-23T18:19:00.009+01:00

Hur djupt är för djupt? Hur långt är för långt?

Var är början och tidens slut?
Ge mig en känsla, snälla ta mig dit
lass uns laufen på svenska

28 / jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart?

2010-03-21T18:39:00.005+01:00

"Om pappa tackar ja, flyttar vill till Umeå i början av sommaren"

Och då så kommer jag vara flera mil härifrån, flera kilometer, flera meter.

Och börja "ett nytt" liv.

27 / this is maaah place

2010-03-20T19:36:00.002+01:00

Jag vill göra något med mitt rum känner jag.

26 / Kampf der Liebe

2010-03-20T11:54:00.004+01:00

Det är många som söker efter "det", att kunna ha någon nära, någon man kan säga allt till, någon som förstår en, någon som kan ens svaga punkt - men gör allt för att inte beröra den. Det finns så många människor i våra liv som vi vänder ryggen emot och det finns få människor vi öppnar oss för, för att vi sedan ska se nästan i slow motion hur de rasar våra världar. Men av de få människorna, finns det alltid någon som vi alltid kommer hålla fast vid, som vi vägrar att släppa taget om.

25 / you want me to change, but all I feel is strange.

2010-03-19T19:34:00.005+01:00

A freak of nature, stuck in reality

I don't fit the picture, I'm not what you want me to be - sorry

Under the radar, out of the system

Caught in the spotlight, that's my existance

You want me to change but all I feel is strange, strange

24 / as tradegy of a comedy

2010-03-18T19:30:00.001+01:00

I’ve been watching you swim, I’ll just seeing you drown
As a tragedy of comedy

Min dag började med att jag tog bussen till skolan, sedan slutade jag vid 14:20. Jag drog till bibblan, får idiotiska sms som drar mig ner på humöret kvicksnabbt. Vet ni vad det värsta som finns är? När flera styckna gaddar ihop sig och går emot en person på en och samma gång. Sedan ringer mamma, börjar skrika på mig om gårdagen och berättar självklart varenda lilla detalj till pappa samtidigt som smsen öser in. Jag lägger på, hon blir arg, ringer upp igen och skriker ännu mer. Efter det telefonsamtalet får jag ett till, där två personer hotar mig, kallar mig för saker osv. Sedan börjar pressen, jag måste vara sådär för att passa in. Tio minuter över sex tar jag bussen hem, bemöts av en skrikande pappa.

Och när jag går upp för trapporna kan jag inte hejda tårarna.
Det blir för mycket på en och samma gång. Förlåt för att ni fick läsa detta.

23 / You said I'm fixed, but I still feel broken

2010-03-16T19:55:00.003+01:00

Rain falls, it don't touch the ground
I can recall, an empty house
You say I'm fixed but I still feel broken

Snön har slutat landa på vägar och hus, inga spår av bilar, cyklar eller människorna längs vägarna. Istället är allt täckt av is, hårt is. På en del ställen ser man gräset, som har en nyans av grågrönt. Jag tänker på att jag märker saker folk oftast inte brukar tänka på, jag lägger märke till varenda detalj och urskiljer saker som inte är alls något man kan slänga i facket "speciellt". Jag tänker på att det var länge sen regnet föll ner och relativt länge sen de tjocka snöflingorna föll. Allt faller. Tårar faller, duschkranens vatten faller. Människor faller för varandra, man kan falla för någon man inte alls vill falla för. Eller så faller man, i ett stup som aldrig tycks ta slut. Det är väl lätt, att falla? Men att ta sig upp, det är mycket svårare.

22 / det spelar ingen roll om du håller mig hårt

2010-03-15T17:29:00.004+01:00

Ingen kommer att minnas om 100 år.
Jag är rädd att man glömmer, glömmer allt. Som vi glömde att vi älskade varandra.
Håll ut - jag behöver dig (stå ut med mig).

Om man skulle samla alla universums stjärnor, varenda sålstråle solen skiner ut och vartenda ord varje mun formulerar skulle det ändå aldrig mäta för känslorna som far in i min kropp när jag ser dig. Att lära sig att tänka på ett nytt sätt är svårt - men att sluta älska någon annan är svårare. Ett falskt leénde räcker inte den här gången.

21 / du och jag ska aldrig dö

2010-03-14T00:08:00.005+01:00

Emmas bilder, creds till henne. Sno inte bilderna utan att fråga henne!

Kent.
- beundrar varje steg ni tar
100310

20 / so I did it again, I made a mistake

2010-03-13T18:51:00.009+01:00

(when you needed me there were a few times I did not come running)
I'm not perfect but I'm working
(when you wanted more I would give you less and lord I'm sorry)
"Du är så värdelös man kan bli" - meningen som ekar om & om igen. Det tar aldrig slut.

Hej. I onsdags var jag på Kent, det var en jättebra konsert & att vi stod längst fram gjorde det hela bättre, jag är ju så kort så jag skulle inte ha fått samma syn om jag stod längre bak. Det var helt enkelt underbart! Sedan var jag inte så satans trött som jag var efter TH dagen efter då jag hade sovmorgon, så det var skönt. I skolan har jag börjat att hinna ikapp i matten & syslöjden (har ju varit sjuk så många gånger då vi har haft syslöjd) så... ja, det är bra det med. Håller på att sänka mig i svenska, som inte är okej, så jag ska försöka mer & inte sitta vid datorn så mycket. Idag åkte jag med mamma & moster till IKANO, annars "skulle jag bara sitta vid datorn" eller "sova bort hela dagen" (enligt dem) så mamma blev rasande när jag sa att jag inte ville hänga med och tvingade mig dit. Tråkigt var det, ja.

Jag hoppas ni får en trevlig fortsatt kväll.
c ya 'round
Jasse

19 / en helt ny karriär, i en helt ny stad

2010-03-12T22:53:00.005+01:00

Kanske är det bästa att intala sig själv att man kan klara allt man vill.
Även fast det inte är så.

Ny design. Relativt nöjd osv. Ska ändra lite till, göra det lite ljusare.

18 / du som alltid har försvarat idioter

2010-03-11T18:47:00.004+01:00

Mellan äkta & falsk - vi är idioter.

Behåll reglerna för dig själv för jag är inte med i spelet.

17 / you see my soul, I'm a nightmare

2010-03-09T19:40:00.005+01:00

Det var länge sen för min del att jag bloggade.Det beror på att de senaste fyra dagarna har jag mått dåligt ständigt. Ärligt talat vet jag inte ens varför, jag vet inte vilka känslor som dyker upp för de går inte att förklara eller ens sätta ord på. I skolan har jag varit nedstämd och idag gick jag inte ens till skolan för jag helt enkelt inte orkade. Det blir för mycket på en och samma gång antar jag. Någonting halvt relaterat till detta - jag har inte så många vänner folk tror att jag har. På ytan kanske jag har många, men inte riktigt många alls som jag kan lita på eller älskar. För det är deras åsikter som spelar roll, ingen annans. Mest av allt saknar jag tiden då jag var bekväm med mig själv, oroade mig inte av vad andra skulle säga och tycka om mig. Jag saknar när jag satt alla sommarkvällar, ändå ensam, men med en skön känsla i kroppen och musik som gjorde så att vartenda hårstrå på mina armar sträckte sig.

Jag blir så ständigt trött. Främst på mig själv.
~~Förlåt för att jag inte räcker till.~~

I hate my life,
I can't sit still for one more single day,
I've been here waiting, for something to live and die for
Let's run and hide.

16 / som jag önskar du var här nu

2010-03-06T20:34:00.002+01:00

Precis som en bild kan säga mer än tusen ord, kan en blick göra likadant. En blick kan skada så mycket, riva ner så mycket, förstöra så mycket - en blick kan skada, riva ner och förstöra en hel värld. En sak kan reflektera många saker, medan många saker bara kan betyda en sak. Man kan förlora hoppet om vad som helst många gånger, men det gäller att resa sig upp trots motgångar, trots hur hårt vinden än blåser - det finns alltid utvägar, men utvägarna måste man hitta genom att söka efter dem.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Igår var jag så trött när jag gick till skolan (TH dagen innan) men det gick väl an, försökte det bästa jag kunde. Jag halkade dessutom sju gånger i skolan, utanför till maten är det som en backe, hela den backen är isig och de har inte saltat, jävla idioter. Så jag har väldigt väldigt ont. Idag har min dag bestått av att kolla på mina TH-videos, skrivit, lyssnat på musik (mest TH, saknar konserten som in i attan) och tränat. TH's konsert är det finaste jag har varit med om och deras kontakt med publiken är helt obeskrivlig. Det känns mest som om jag har kommit tillbaka i min TH-period, dock inte så jävla extremt utan i en lagom måtta. Jag älskar dem. Om fyra dagar är det Kent, jag längtar verkligen jättemycket. Jag kommer ha sjukt roligt, med turen på min sida har jag även sovmorgon dagen efter, så jag kommer inte vara så förbaskat trött. Jag har verkligen ingenting intressant att skriva... så ja.

c ya 'round
Jasse

15 / we are here tonight, I see you shining bright

2010-03-05T20:14:00.004+01:00

raise your hands together.WO SIND EURE HÄNDE

Finaste konserten jag har varit på. Jag älskar dem, verkligen, jättemycket. Att tänka sig att få se dem efter alla fem år jag har lyssnat på dem... alltså jag är seriöst helt mållös. De hade en underbar kontakt med publiken, Bills röst, Toms gitarr, Georgs bas, Gustavs trummor, att se och höra detta i verkligen var verkligen över mina förväntingar, så bra trodde jag inte att de skulle vara. Lätt värt pengarna.

14 / I can hardly relax or even oversleep

2010-03-03T19:56:00.005+01:00

Det händer sällan att jag blir riktigt stolt över mig själv eller nöjd över något jag har gjort. Riktigt, riktigt sällan. Jag har suttit här och försökt skriva texter, men suddar bara ut eller raderar och försöker. Om och om igen. Jag strävar inte efter att vara perfekt, för enligt mig kan man inte vara perfekt - jag strävar efter att nå mitt mål, jag strävar efter att duga. Mest av allt kanske jag vill tänja mina egna gränser och se vad jag går ut på genom att dra en linje högre upp än vad jag brukar, men vad jag än gör och hur jag än gör det så visas resultatet sämre och sämre för varje gång. Det spelar faktiskt roll när folk från olika håll ber mig att förändra mig, speciellt när folk säger att jag måste vara på ett sätt för att betyda något. Sedan när såg folk mig på det viset?

But wherever this lead, there's something I need.
I need love, the kind that makes you wanna live,
The kind that makes you wanna breath, the kind that makes you feel too much.
And I need you, to help me find a better way.
And I guess you never thought you'd hear me say,
I need love.

13 / Make haste, I feel your heartbeat

2010-03-02T16:01:00.003+01:00

Cheer up and dry your damp eyes and tell me when it rains. And I'll blend up that rainbow above you and shoot it through your veins. Cuz your heart has a lack of color and we should've known.

Hej. Idag var det skola som vanligt, jag är väldigt väldigt trött atm. Bilderna där uppe är tagna med digitalkamera, så inte världens bästa bilder tbh, så van vid min system. I vilket fall, så mår jag bättre nu, dock oroar jag mig för pappa. Känns som om jag inte får ha roligt, för då är jag dum mot min familj. Usch nej, orkar inte tänka. Det är enbart två dagar kvar tills Tokio Hotel, och Emma i Lund var ju på konserten i Köpenhamn igår, enligt henne går det inte ens att beskriva konserten, så nu känner jag mig mer pepp än vad jag gjorde förut i alla fall. Sedan är det ju åtta dagar kvar tills Kent, sjukt sjukt sjukt. Blir så helt galet lyckligt när jag tänker på det. Finally.

Liten lista.
Vem är din bäste vän? Elise, Emma & Lina
Vem älskar du? Mina vänner, min familj & Tyson.
Vem vill du bli full med? Hahaha vet inte?
Vem är den bästa artisten? Kan inte välja.
Vem pratade du senast i telefon med? Någon randomsnubbe som hade ringt mig.
Vem har du en liten crush i? Ingen.
Vem är snyggast i världen? Har inte sett alla i världen, så vet inte
Vem skulle du ge en miljon till om du var tvungen att ge bort det? Någon som behöver det
Vem är snällast i världen? Har inte pratat med alla i världen, så vet inte
Vem vill du prata med? Va? Konstig fråga.
Vem sov du med senast? Fanny!
Vem såg du full senast? Emma och Tilda, länge länge sen.
Vem vet allt om dig? Inget vet allt, men de som vet mest är Elise & Lina tror jag
Vem kysste du senast? Oskar tror jag
Vem kramade du senast? Mamma
Vem kan berätta allt för dig? Vet inte.
Vem kan du berätta allt för? Elise, Emma & Lina
Vem hatar du? En enda person. Och han har inte gjort mig någon skada, utan min bror.

12 / - beundrar varje steg du tar

2010-02-19T20:47:00.004+01:00

Jag vill att felen ska försvinna lika lätt som smutset när vattnet sköljer över huden. Tänk om det vore jag. Beundransvärd. Bevågad. Modig. Jag vill vara någon som får folk att häpna till. Men allt som jag bär på är rädsla. Ibland tänker jag bara för mycket.

11 / Lina - hjärta

2010-02-13T21:56:00.002+01:00

10 / E N S A M H E T E N

2010-02-08T18:54:00.014+01:00

Och jag inser plötsligt, kärlek får man bara se
När tak och väggar rasar in igen i ensamheten

Jag längtar till Kent, så jävla pepp så det finns inte.
Kent, med två av de finaste personerna jag vet (en otroligt vacker syster till en av dem). Kommer bli så otroligt jävla bra.

Dagarna passerar förbi och jag kämpar med skolan och för att hålla humöret uppe. Jag ska nog gå och fixa té, sitta och läsa en bok och lyssna på Kent. Mhh livet. Jag mår bra, tror jag.

http://morninghollow.blogg.se/
http://armyofbrokenhearts.blogspot.com/
http://astronaute.blogg.se/
http://minneavtherese.blogg.se/
http://steadyhurricane.blogspot.com/
http://mjaum.blogspot.com/
- bloggarna jag läser mest & följer dagligen.
Srsly, check them out!

9 / visioner i mitt huvud när du ler

2010-01-30T00:55:00.008+01:00

Alltså jag vet inte. Hela mitt självförtroende ligger typ på minus 100. Avundsjuka. Komplex osv osv. Känns som om vad jag än gör inte duger längre. Och min förbaskade lugg. Nu får ni se mig utan det, real deal Jasmin. Imorgon ska jag i vilket fall till frissan, ska köpa nytt smink, hårspray och kläder. Nu ska jag lyssna på Kent & Håkan och försöka må bra. Musik är det enda som gör mig glad just nu.

MUSIC NON STOP

WHEN I CLOSE MY EYES

8 / jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor

2010-01-27T19:42:00.006+01:00

Och utan ett ljud, mitt hjärta i din hand

7 /

2010-01-26T19:59:00.004+01:00

Den inre rösten säger att vad jag än gör, ska jag alltid tänka mig för. Negativa tankar som borrar sig igenom skalet jag har byggt runt om mig, medan de positiva som jag får inte ändrar någonting i mitt tycke. Du tycks alltid ha rätt och se din blick i ett försök att tränga igenom mig kan jag inte göra något mer än att undvika. Att placera dig i en mapp som inte tillhör mitt liv var lättare än vad jag trodde.
Ett förlåt räcker inte långt den här gången.

Hej. Huvudvärken sitter verkligen och plågar mig, inte bra. Och imorgon har jag även förhör på Shakespeare, inte världens bästa sak kan jag ju säga. Dock har jag varit med på lektionerna och varit aktiv, så jag ska nog bara läsa igenom texten en gång till och sedan gå och lägga mig. Antar jag. För jag mår verkligen inte bra just nu, fysiskt, hela kroppen värker, usch. Imorgon är det även första dagen för dansen, lite pepp är jag nog. Skolan är väl sådär, långtråkiga dagar men det är okej. Det fungerar. Jag börjar höja mig i SO:n, så nu är det bara NO:n jag ska ge lite "mer" för. Annars är det helt okej faktiskt, svenskan och engelskan fungerar bäst! Saknar Lina lite sådär, jag vet inte om vi skulle träffas i veckan, för då kan hon kommentera/skicka pm/smsa whatever (om hennes internet dampar) och... ja. Saknar alla andra brudar med, you know who you are. Dags för mig att dra mig.

Jag hoppas att ni får en fortsatt trevlig kväll.
Puss, Jasse.

6 / GLÖMMER VAR JAG ÄR

2010-01-24T21:04:00.009+01:00

Jag blir aldrig nöjd längre.

Jag har försökt

och jag försöker igen

5 / Förlorar mig, och känslorna faller fritt

2010-01-23T17:53:00.006+01:00

Alla sinnen vid oro, alla blickar hårda som sten som bemöts mellan flera olika kristallklara ögon. Tankar som vrider sig åt alla olika håll medan den ilande känslan av svek rusar in i kroppen och uppför ryggraden. Mitt förtroende som du hade krossade du flera gånger om, och hoppet som jag hade har försvunnit. Byggstenen jag hade en gång har tagit slut, precis som min tillit för dig har tagit stopp. Du har den förmåga att förstöra allt i din väg, och jag vara bara ett hinder. Säg som det är för den här gången krävs det mer innan jag öppnar armarna.

4 / Alla har vi fastnat hos någon någonstans

2010-01-22T18:58:00.010+01:00

Det som betecknar allt det dåliga kväver du lika lätt som att slänga iväg en lätt fjäder och din djupsinniga tro börjar bli min religon. När mitt hjärta rusar upp mot bröstet och andetagen blir omjämnare för varje gåta (inte gåtor för lömskhet, gåtor som får en att vilja en att stanna tiden) du ger mig visar du mig den värld jag trodde att jag aldrig skulle få se. Den världen du målade upp för mig, minut efter minut, timma efter timma visades färglad över allt det svartvita jag någonsin såg. Mitt minne som fungerar som en kamera, lägger till varenda sekund med dig och mig tillsammans. Min hjärna som ett fotoalbum.

Vi viker oss på asfalten av skratt, ingenting kan röra oss i natt
Ibland så dör jag litegrann,
när du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn

3 / Perfektion så nära ögat kan nå.

2010-01-20T22:33:00.002+01:00

Man kan aldrig definiera ordet perfektion
ordet perfektion är det du väljer med ditt hjärta.
Du andas in varenda tomrum jag äger, och min ständiga rädsla om att aldrig uppnå det du kallar för perfektion växer sig större för varenda minut som tickar och slår.

Med varje andetag jag tar, varje steg jag går och varje slag mitt hjärta slår känner jag hur tiden bara rinner ut. Never good enough.

2 / Alla öden är värre än döden

2010-01-19T22:02:00.007+01:00

Hur kan du lämna mig ensam i en värld som har blivit så hård?

När mina ögon blir suddiga jag känner hur mitt hjärta dunkar snabbare för varje slag det tar, och de rytmiska slagen avtar. Samtidigt som hur andetag blir tungare, hur luften svider när jag andas in. Flera frågetecken dyker upp, frågor som dess svar kan förändra hela min värld. Svaren är nyckeln mot motgången som är min fiende. Motgången är den enda som kan krossa mig, motgången är den som förstör mina fyra väggar runt om mig, den som gör att det känns att jag blir dränkt i ett hav utan ett slut.

Ingen kan se mina tårar i vattnet, men alla ser vem som vinner.
Allt jag kan göra är att vänta, vänta tills mina ögon klarnar, tills jag äntligen får se dina gröna ögon igen. Tills mitt hjärta blir lugnare, tills jag kan andas klart, tills luften blir felfri. Tills jag känner mig trygg.

1/ WE ARE BEAUTIFUL IN E V E R Y SINGLE WAY

2010-01-17T00:36:00.013+01:00

Jag skrev ett inlägg i september här i bloggen, om utseénde osv. Jag har hört att som man citerar någon så har man slut på ord, men det är inte så. Nu citerar jag mig själv från inlägget jag skrev; "Ord är ett vapen, vilket folk ännu inte har fattat. Det är känslor vi pratar om, inte "du måste lära dig att inte ta åt dig". Det är ingenting som man säger att man"inte ta ska åt sig", för innerst inne vet vi alla att det suger sig fast." Jag blir äcklad av mänskligheten, helt seriöst. Jag ser inte meningen med att trycka ner folk. Visst, det är en sak om man tänker att personen inte ser fin ut, eller viskar något till sin kompis - men att gå fram till personen eller säga det är något utav det värsta jag vet. Sedan beror det på självkänsla med, på vilken grad självkänslan ligger på. Något många måste lära sig är att acceptera. Det finns mindre vackra människor, det finns folk som ser dåligare ut än vad man själv gör. Men om man vänder på hela situationen, då vet jag att mängden av folket skulle själv tagit illa upp eller blivit arga/sura om någon kommenterade deras utseénde på det sättet. Jag tror nog att det är därför folk har en sådan dålig självkänsla, att de klankar ner på sig själva och inte kan ta åt sig av positiva kommentarer för att de brukar höra/har hört saker som drar ner en. Jag tror att det finns något positivt i varenda människa, det behöver inte handla om utsidan. När jag var på stan häromdagen var det en ganska kraftig tjej som gick förbi en grupp med tjejer, så skrek en av tjejerna fetto till henne, Jag såg att hon blev ledsen, hon blängde på dem och gick förbi. Det där är inte rätt någonstans, vad är grejen med att göra så? "Media har skapat en ideal som folk går efter; man måste vara pinnsmal för att vara snygg - smal midja, stora bröst, smala ben. Om man är normal? Då klassas man helt plötsligt som tjock. Om man är mullig? Då blir man stämplad som fetto". Ni som håller på sådär - just leave it, nu visar bara hur patetiska ni är. Så himla fel. Jag själv har fått anonyma kommentarer av en som har visats sig kalla mig för sin bästa vän - hon har skrivit att jag är ful och kommit med kränkade kommentarer. Jag är även en av alla som tar åt sig. Att folk aldrig lär sig, gud.

Jag hoppas att de som har läst förstår vad jag menar med detta.

Jag ska gå och sova nu, puss.