sweet disposition

Sitter i sängen med ett öppet fönster och älskar livet ett snäpp mer än förut. Har insett att världen ligger vid mina fötter och det enda som spelar roll är att vara lycklig. Drömmer mer än någonsin. Ler konstant. Läser allt fler böcker. Dansar tills fötterna gör ont. Håller händer. Känner kärleken betydligt mer. 

De säger att tonårsåren är de bästa och nu förstår jag varför. 

STREETS OF DREAMS LONDON/BERLIN

Vill mest av allt befinna mig i storstäder och springa runt i högklackade skor och hålla min bästa vän i handen och andas in nattluft och träffa brunhåriga fina killar och må bra. 

(Jag har bestämt mig för att uppdatera allt mer och åh bara befinna mig här för jag älskar det här och jag älskar er och livet är riktigt bra just nu. Puss)

photographs and brightly colored paper

Hej mina hjärtan. Månaderna flyger förbi och hjärtan går sönder och lagas ihop igen, själar slits isär och sys ihop ännu en gång och livet stannar inte för någon. Mitt lov spenderas med att jag umgås med mina fina vänner, läser böcker i mängder, kollar på kärleksfilmer, fotograferar och skriver. Jag har hunnit fylla år och jag tror att saker har förändrats, för jag har lärt mig att se saker med nya ögon-

världen är inte så stor som jag tror och mitt i allt förvirrande stannar jag upp och granskar bitarna som bildar mitt liv.

Tankar om en grå december, rödmålade läppar och kängor som slår ner emot marken när snön kommer fallandes. Frusna hjärtan, isandetag, darrande fingrar. Hjälp mig att fånga min drömmar och om vi faller nu, kommer det göra ont? Människor ser världen i svartvitt och fåglar flyger förbi och vi går och vi slutar inte andas som om allting vore som vanligt. Tonårsångest och kalla händer med bruna naglar, tankar som blockerar och deras ögon som aldrig slutar dölja. Kanske gör det ont att höra orden som förändrar allting och kanske har han ändå vunnit min själ, ristat in sig i min hud och gjort så att ingenting fungerar när jag möter hans blick. Kan man ändra liv, precis som man formulerar om ord? Kan man älska, fastän man hatar? Kan man le, även om det gör ont och svider och hugger till inuti? 

Jag tror att, mitt i allt, så kommer lyckan och fastnar mellan hjärtslagen. Intrasslande tankar som lägger sig - de kan man ta itu med en annan dag. Om det slås sönder så kan det fixas-

om ett halvår börjar ett nytt liv och jag kan inte neka till att jag längtar till en ny början, nya människor med nya förväntningar och hopp; sommaren 2012 ska en annan del av mina drömmar uppfyllas och jag ska se Coldplay live; och jag är säker på att sakerna som hamnar i ramen av mitt liv kommer kännan ända in ryggmärgen, samtidigt som jag har lovat mig själv att hålla fast i personerna och sakerna som gör mig lycklig i dagsläget.

Puss, lovelies. Jag önskar er ett riktigt gott nytt år, ha det så fint och ta hand om era hjärtan.